Maria Matilda Strokirk

18200626 (Nysund) Död: 18900902 (Stjärnfors)

Länkar

Information

MARIA MATHILDA STROKIRK OCH SIGRID ELITSABETH MÖRNER

De här damastservetterna och handdukarna har tillhört Maria Mathilda Strokirk som har broderat monogrammen medan hon var en ung ogift flicka
men monogrammet med ett S inuti ett M skulle eventuellt kunna betyda Sigrid Mörner som var en av Marias döttrar.
Linnet har gått i arv från mor till dotter i fyra generationer, senast till Maria Lindgren.

Maria Mathilda Strokirk

Maria föddes 1820 på Ölsboda bruk och var Jeppes och Hedvigs yngsta dotter.

När Maria var småbarn började hennes pappa, och mamma får man väl hoppas, att planera en ny huvudbyggnad som skulle vara ljus och modern.
Den blev, minst sagt, påkostad och bygget drog ut på tiden och det påverkade naturligtvis hela familjen och först 1831, när Maria var elva år, kunde man flytta in i det nya huset.
”Uppe på tredje våningen bodde ”Mamsellerna”, alltså familjens döttrar. 1831 var Hilda 18, Hedvig 15, Augusta 14 och Maria 11 år. Flickorna bodde i två rum”, skriver Gunnel Sylvan Larsson i en lång artikel om Ölsboda i boken Från bergslag och bondebygd 1969. Där citerar hon också Malin Lalin som i sin skrift Anteckningar under min resa 1837 skriver. …”Efter middagen reste vi därifrån till det ståtliga, syperba, vackra och kungligt byggda Ölsbo. Vägen dit från Degernäs går i rak linje en mil, skog och löfträn på båda sidor. Det såg oändligen väl ut. Den är anlagd af gamle gubben Strokirk, som alltid hade för princip att gå raka vägen; och den är också den bästa, för den förer snarast till målet, under alla förhållanden, i alla tider, i alla åldrar!... Och vad skall jag säga om Ölsbo? Ingenting vore det bästa denna beskedliga penna kunde ta sig för, men jag kan omöjligt afhålla mig från att yttra några ord. Jag var förtjust i allt. Jag kunde ej mätta mina blickar med att se, och se …. Stenbyggningar och stenbroar och stenmurar och järnstaket och ordning och smak i allt. Ack. Och det inre! Trymåer och tablåer och allt utmärkt gentilt. Och midt i all denna ståt och magnificens röde sig de mest enkla, anspråkslösa och goda människor, det är en hygglig och älskvärd familj, utan det minsta höghet, och just detta emot den myckna prakten gör att man finner sig så oändligen väl där”. Malin, som var jämnårig med Maria och hette Ulrika Magdalena och var från Ransäter, upplevde det här under en resa till ett släktmöte.

Tjusigt värre alltså.

Ölsboda sett från sjön Stor-Björken

Men att Jeppe också hade humor det vi ju alla. Jag tycker att soffan han lät bygga för ”17 fruar i full stass” är ett bra exempel på det.

17 fruar, måste i så fall ha varit väldigt smala? Här sitter i alla fall 9 nutida strokirkska fruar i soffan på släktresa 2006

Ännu ett exempel på Jeppes humor är det här tjänsteintyget som han, enligt hans sonson, Oscar Fredrik, skrev åt en dräng:

Drängen Lars, som afsked nu begär,

hans orlofssedel lyder si så här:

Inte är han bullersam på logen,

Inte gör han väsen uti skogen,

men på krogen är han ganska trogen,

och i grötfatet en riktig träl,

hvarför han rekommenderas väl.

Tapeterna i huset lät Jeppe sin systerson Carl Cassel skaffa eftersom han bodde i Stockholm. Jeppes krav var ”att de blifva glada, icke mörka, samt att papperet är fast och godt”. ( Bergsl o Bond. 1969)

Maria förlovade sig med Hampus Stellan Mörner av Morlanda i juni 1846 på badorten Gustafsberg och i augusti året därpå gifte de sig.

Maria och Hampus på äldre dagar

Bröllopet firades på Ölsboda och paret gjorde efteråt en bröllopsresa till Köpenhamn. De bodde sen resten av sina liv på Stjärnfors i Ljusnarsbergs församling i Västmanland där alla deras barn kom att födas.

Stjärnfors herrgård

Dottern Ebba skriver i sin bok, Minnen Från Stjärnforshemmet (1944), att hennes mamma, Maria, ”… kom från ett med utsökt omsorg vårdat, stort, rikt och glatt ungdomshem, en stor syskonring och en vänsäll släkt- och umgängeskrets…” Hampus Stellan var uppvuxen i Stockholm
så Ebba funderar över att omställningen för båda nog var rätt stor eftersom Stjärnfors låg ganska avskilt men man hade släkt på gårdar inte alltför långt bort. Genom Ebbas bok känns det nästan som att få titta in i hemmet under stjärnforsbarnens uppväxttid.

Adolf Stellan Theodor föddes 1849. Sen kom Elias Helmer August 1850, Eva Hilda Maria 1852, Karl Axel Hampus 1854, Sigrid Elisabeth 1857, Gustaf Otto Filip 1859, Ebba Christina 1861 och Hedda Maria Amalia 1865. Då var Maria 45 år och hade fött åtta barn på fjorton år.

Samtidigt levde hon ett liv som man idag skulle likna vid att verka som en företagsledare med ansvar för både skötseln av gårdens hushåll och att ge extraarbete åt många av kvinnorna i de familjer vars fäder utförde arbete åt gården. Kvinnorna utförde t. ex spånad, stickning och vävning
och kom vissa bestämda dagar för att hämta material. Till sin hjälp att styra detta stora hushåll hade hon tio ”tjänarinnor”, en stor stab alltså, vilket nog behövdes.

Dottern Ebba skriver i sin bok om de anställda familjernas förhållande till sin husbonde och husmor: ”För husbonden där hyste de en synnerlig, stundom bävande respekt men tillika ett välgrundat förtroende. Till husmodern med det människovänliga sinnelaget gingo de med mångfaldiga ärenden, och hennes rum och gången utanför hennes rum liknade på ”uttagsdagarna” närmast en läkares mottagningsrum.

Hon hade av naturen en förträfflig ”läkareblick”, (vilket senare vitsordades av hennes son, läkaren-professorn). Under hennes första år vid Stjärnfors fanns ej läkare närmare än i Grythyttan eller Nora - på 4 à 5 mils avstånd.
--- Därföre kommo människorna till Grevinnan på Stjärnfors med sina sjuka - om de kunde föras - eljest för att få råd, hjälp och medicin för deras eller egna krämpor. Hon besökte dem även i deras hem.

Efter 1865 minskades tillströmningen av patienter. Hon hänvisade dem till läkaren i Kopparberg, men i mindre svåra fall och med hänvisning från doktorn tog hon emot dem under hela sitt liv”.

Hampus Stellan styrde över bruksdelen med de olika verksamheterna av järnframställning och skogsbruk. Bokföringen skötte han själv med hjälp av tre ”herrar” i kontorsflygeln. Han hade också en egen kemikammare där han utförde prover på malm och järn.

Äldsta dottern Eva, bodde periodvis hos sin moster, Augusta Cassel, på Laxå bruk så att hon kunde få skolundervisning tillsammans med sina jämnåriga kusiner. Pojkarna i familjen Mörner hade informator men de minsta fick sin första undervisning av sin mamma.
…” hennes knä vårt första skolbord. Hennes lugna och rediga sätt att undervisa gjorde denna ”skolgång” ofantligt trevlig och beredde hågen för den kommande undervisningen av lärarinna”… ” Vi tre små syskon, Sigrid, Gustaf och Ebba bodde tillsammans i den soliga, stora barnkammaren”. Under några år hade de en älskad lärarinna men fick senare fick en sträng manlig informator och det var inte lika uppskattat av barnen.

Det var inte bara arbete och skola. Vardagen avbröts ibland av utflykter, visiter av släkt och vänner och ungdomar från trakten som kom på besök. Ljusnarsbergs församling var stor och indelad i olika distrikt.
Husförhören för ett av distrikten brukade hållas på gården för många människor i omgivningen och det åtföljdes av en festmåltid för alla.

Inför julen gjordes förberedelser med slakt, ölbrygd och julbak. Från en jul berättar Ebba: …”Vi samlas i lilla salen, kring de båda julborden, Det knackar på dörren. In kommer en liten gumma med en korg på armen,
klädd i en synnerligen välbekant randig kappa, men med en märkvärdig huva kring ett rödblommigt, stirrande, alldeles främmande ansikte. Gummans korg emottages med tacksamhet och dess innehåll delas ut, men hon står kvar, lika glad och stirrande, till dess man börjar gå henne själv in på livet. Bort kommer kappan, bort flyger huvan med gummans ansikte, och kvar står en den allra sötaste lilla spinnrock till - Sigrid!”…” Under julhelgerna var det ett ganska livligt umgänge mellan familjerna på trakten, särskilt med familjen Carlberg på det vackra Abrahamsgård”.

Marias döttrar Eva, Sigrid, Ebba och Hedda var kusiner med min farfar Gustaf och hans systrar. Särskilt flickorna både träffades rätt ofta och, framför allt, skrev brev till varandra om allt som hände i vardagen lika väl som speciella händelser,
mycket skvaller som man numera tar via telefon, mobil, mail och sms. En händelse som överraskade och livade upp kusinerna Lina och Augusta var Sigrids förlovning. I brev till sin bror Gustaf skriver Augusta 21 febr. 1882: …”Wet du att i söndags eklaterades Sigrid Mörners förlofning med Per Carlberg, ( icke Fabian, som alla trott) detta var en fullkomlig nyhet, även för mig, så jag visste ej om det förr än ett par dagar förut då hon sjelf skref och berättade det, men jag har alltid trott att Per skulle hafva Hedvig Gyllenkrok, derföre har jag aldrig kommit att tänka på Sigrid, och uppriktigt sagdt trodde jag aldrig att en Carlberg skulle våga anmäla sig hos Mörners. Men Sigrid tycks nu vara mycket förtjust och en bättre och hederligare man kunde hon då aldrig få”…

Så blev det också. Per Carlberg kom senare att göra stora insatser både för familjen och för bruket.

Lina (Carolina) är lika förvånad och skriver att de är bjudna till Stjernfors till påsken. Därifrån skriver hon påskafton: …”Vi hitkommo i thorsdags och stadna här till tisdagsmorgon. I går voro vi i kyrkan och derifrån gingo vi på visite till Carlbergs och fingo der träffa Sigrids fästman och Annandagen är de bjudna hit till middag allesammans. I går voro vi nere vid verket och åsågo en bessemerblåsning och som jag aldrig sett något dylikt förut var det bra roligt”…

Per, på äldre dar och Sigrid, som ung

Sigrid och Per fick fyra barn tillsammans: Anna Elisabeth, Per Stellan, Maria Ellen Ulrika och Per Adolf. De bodde på Stjärnfors och Per ledde först skötseln av sin familjs bruk Ställdalen och blev sedan också disponent på Stjernfors bruk som till slut slogs samman med Ställdalen till AB Stjernfors - Ställdalen där Per blev verkställande direktör. Under många år var han också landstingsman i Örebro läns landsting. Man kan förstå att även Sigrid hade ett stort hushåll att sköta och ha ansvar för. 1905 blev Per ledamot av riksdagens första kammare och familjen flyttade på senare år till Stockholm.

Men innan dess hade Maria somnat in i sitt hem i september 1890, omgiven av sin familj. Hampus Stellan bodde kvar på Stjärnfors till sin död 1897. På gamla dagar hade han nu tid att ägna sig åt läsning, särskilt historia och teologi men också åt musik, konst och handarbete. Han …”knöt nät, sydde tapisseri, knöt macramé … begynnte åter spela piano och måla”, berättar Ebba. Barnen kom ofta på besök, särskilt Sigrid och hennes man Per som ju också bodde där.

På strokirksidan har vi haft det här inlägget:

Den här menyn med det vackra släktträdet fick vi från Johan Lindgren. Han är barnbarns barnbarn till Jeppes dotter Maria som gifte sig med Hampus Stellan Mörner af Morlanda och fick åtta barn. Trädet har åtta grenar en för varje barn. Barn och barnbarn som inte fick några barn representeras av en liten grenstump. Johans mamma motsvarar bladet V-3-16. Framför trädet ser man Stjernfors herrgård i Ljusnarsberg, Västmanland där familjen Mörner bodde.

Menyn hittades tillsammans med en tidningsartikel som berättar om att släktingarna efter Hampus och Maria träffades i juni 1961 för att fira 100-årsdagen av parets dotter Ebbas (gift Olivecrona) födelse. Det får oss att tro att menyn är ifrån Ebbas 90-årsdag 1951 för 1954 levde hon fortfarande enligt adelskalendern för det året.