Hulda Kristina Elisabeth Persdotter

17 JUL 1860 (Malingsbo) Död: 30 APR 1949 (Bollstanäs,Uppl-Väsby)

Länkar

Information

Solbacka den 15/3 1928

Käraste Ellen och Axel

Först ett hjärtligt tack för brefven. Det var med stor glädje vi fick höra den nyheten. Vi har önskat det länge. Om det går väl och Ellen finge bli frisk så blefve det så roligt. Det är nog en tid som man motser med ängslan. Men vi skall väl hoppas alt får gå lyckligt och väl. Såg af Axels bref att han var också ängslig men vi får ej tappa modet. Jag önskar bara att han är snäll och god. Då är det så trygdt och bra ändå. Jag vet nog att Axel önskar någon annan plats. Men när det ej går så måste man vara nöjd så länge han har något arbete.

Ja nu har jag varit här i tre veckor och jag tänkte att jag skulle vara bra nog då så jag skulle få fara hem, men det går ej något fort (?). Axlarna är bra nog nu men vänster armen är så svår att få bukt med fast jag fått så mycken behandling. Jag får annars (?) hela kroppen, till och med finger, tår (?) och det duktigt. Kvartslampan den är så svårt. Det har varit en sådan klåda och ni skulle (?) kroppen ser ut. Den är brun som läder. Åja det får bli hur som hälst så far jag hem nästa vecka. Jag blir nog bättre när det blir sommar och varmt. Åja, tänkt att det blef ändå så att far måste in på Lasarettet ochså medan jag var här. Jag just idag haft bref från honom och han tyckte det var ohygligt att ligga där. Men det var väl att det ej var värre ändå. Det skall väl snart läka så han får komma hem. Åja, stackars Hulda har mycket tråkigt i vinter. Väl var det ändå att hon var hemma. Hon är så duktig att ställa till det bästa.

Jag är bara ängslig att jag ej skall bli så bra till hon skall fara till Hildur. Jag vill så järna att hon skall få komma ut och få litet trefligt om sommaren. På lördag eftermiddag var hon in till far och då for hon hit med det samma och låg här öfver natten och for tillbaka kl 11. Hon var då så ängslig för far så vi sof ej något på natten. Bra är det ändå, jag behöfver ej ängslas för hemmet. Och jag försöker ta så mycken behandling och det är nog ansträngan. Jag får två behandlingar var dag. Jag har minskat tre kilo sedan i höst. 55 kilo väger jag nu med kläder på.

Jag får så mycket bref från alla håll. Gunnar skref ett så roligt bref till farmor så det var så roligt så. Ja, jag tröttar väl ut Ellen med det pratet. Jag önskar nu eder hälsa. Framför alt att Ellen får bli stark och duktig. Och många kära hälsningar och tack för kära bref. Det är så kärt.

Må gud skydda eder mina barn,

önskar altid gamla mor

Stina